Måndagsbrev

29.10.2018 kl. 19:46
Hej ni! En ny period har börjat. I praktiken betyder detta att förvirringen är stor. Dessutom har anmälningssystemet för kurserna förändrats och funkar inte jätte bra. Jag trodde aldrig jag skulle säga dessa ord, men snälla, kan vi få tillbaka minplan. Jag gick till skolan så att jag var framme lite över 10 och frös om fingrarna. Det har blivit så kallt i världen, som över en natt. Har fått många kramar av sötisar idag, dock. Det värmer. Det värmer en hel del. Och så köpte jag en varm kakao så där tre tiden och drack den före jag hunnit sätta mig. Sedan satt jag där och tittade på en tom kopp medan alla runt omkring mig hade druckit halva av sina drycker, högst. Så är mitt liv, tänker jag. Tänker mycket på nya starter och vad man ska lämna bort och vad som ska få, måste få, vara kvar. Försöker på nåt sätt kartlägga vart min tid försvinner. Lägger upp listor. November snart. Lägga in tid för skrivandet. Lägga in tid för studerandet. Lägga in tid för alla hundra möten som ska gås på. Lägga in tid för springandet. Lägga in tid för socialt liv. Läser sommarbrev ur en annan värld när jag rör om i pastan. Ska räcka för mat hela veckan, hoppas jag. Äter mycket för jag är hungrig. Vänder blad och lite tomatsås hamnar på sidan 103. Det är kallt i min lägenhet, eller så där lite. Sätter på mig en tröja. Min fulaste. Det är så där tillräckligt städigt för att jag inte ska må dåligt så tack, past me. Borde tacka mej själv mer. Borde tacka såna som orkar med mig och kramar så där automatiskt och tycker det är sött att jag beställer kakao. Det är så mörkt när jag går hem och fingrarna fryser. Pratar om impulsen att spola ner telefonen i toaletten bara för att se om det skulle gå och får förståelse av de som går där bredvid och ska till gigantti. Kyrkan lyser på nåt sätt fast den är mörk och inga ljus lagts upp än. November. Snart kommer ljuset. Snart ska jag köpa en julkalender. Hanna sa att julen redan kommit till Citymarket, den där stora butiken där allt går att köpa. Ska dit och låtsas att det är okej att tycka att julen redan är här och köpa lite mer garn till min mer än halvfärdiga halsduk. Inte idag. Jag ska gå via närbutiken och köpa mandariner och sedan gå hem och koka pasta. Det finns bara clementiner. Det får duga för jag vet inte vad skillnaden är. Plockar åt mig fem stycken. Känns som ett bra antal. Tar några tomater också. Grönsaker ska man också äta (fast tekniskt sett är tomat väl frukt). Kandi och skrivregler snurrar runt i huvudet. Hmm, Åbobo, åbobo. Tänk hur långt man kommit ändå. Tänk hur länge man bott här. Tänk hur annat det är nu. Men ändå samma. Visste de första dagarna att jag skulle trivas för att jag träffade de där människorna. Har varit ups and downs men har alltid, alltid trivts med de där människorna. De där som viker av nu och ska på äventyr till gigantti. Vi stannar alltid mittemot kyrkan för att kramas innan vi skiljs åt. Mandariner, mandariner. Och fingrarna fryser.

Om mig

Litteraturvetare to be som är så där lite små-kul och som består av 30% konst/kultur, 25% roliga strumpor och 45% allmän råddighet. Försöker genom denna blogg få självinsikt och någon sorts utlopp för eventuella känslor.

 

Senaste kommentarer