En hyllning till Tove Jansson

Publicerad 06.11.2017 kl. 22:15

Tove Jansson har blivit röstad till århundradets finlandssvensk. I mitt hjärta röstas hon till en hjältinna. Hon röstas till en av de där som gör att jag nästan gråter av beundran så fort hennes namn nämns.

 

 

....okej, jag kanske överdrev där lite nu. Men inte mycket. 

 

Muminböckerna var några av de första böcker jag någonsin läste. Några var/är min Mammas gamla, några min mormors systers (som jag minns med otrolig värme, fast jag var ganska liten när hon dog). Före jag lärde mig läsa, lyssnade jag på högläsning av "Vem ska trösta knyttet?" och grät och kramade mammas arm, för jag förstod hur knyttet kände, precis förstod jag det. När jag lärt mig läsa sträckläste jag om mumindalens äventyr, om drontar och filifjonkor på tak, om råddjur som bodde i kaffeburkar, om hemulers längtan till havet, om Haffsårkestern och kometer och att sätta sig i tårtor. Jag läste nätterna igenom. Sommarboken läste jag första gången som 14-åring och inget har riktigt varit sig likt sedan dess. Det är såhär det ska vara, minns jag att jag tänkte. Det är just precis såhär det ska vara. 

Och det är det ju. 

Precis så ska det vara. 

 

Och fortfarande, när världen känns hemsk och stor, när jag inte kommer ihåg varför jag gör det jag gör, när jag är rädd eller ledsen eller har hemlängtan och känner mig ensam i världen, då läser jag Tove Jansson. Då stannar jag uppe hela nätter och läser om homsan Toft som bodde i en båt, och tänker, det är absolut just precis såhär det ska vara.

För det är det ju.

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Tack för det! Jag håller med - läste i går högt ur början på Muminpappans memoarer för att hedra Tove - och åhörarna var nöjda.
bb09.11.17 kl. 14:32

Om mig

Litteraturvetare to be som är så där lite små-kul och som består av 30% konst/kultur, 25% roliga strumpor och 45% allmän råddighet. Försöker genom denna blogg få självinsikt och någon sorts utlopp för eventuella känslor.

 

Senaste kommentarer